TRÅKAR FRAMFÖR DATAN
Hej! Just nu har jag riktigt tråk. Igår kväll fick jag damp på min radio när jag skulle lyssna på musik. Sladden for ut hela tiden :o
Vädret de senaste dagarna har varit lite mysko. På dagen har det varit soligt, på kvällen har det åskat. Det var fränt med blixten :'D
Idag känns det som att man skolkar. Men det är ju egentligen söndag. Fast varken Hanna, Lisa, mamma eller Ulf är hemma. Vad kan man hitta på då då? Att tråka framför datorn är väl inte det roligaste...
Vi har köpt SOAPBUBBLES! Jag försökte ta kort på några bubblor, men det gick inte så bra. Chattar just nu med JENNIFER på EMASEN :3 Hon är snällishw.
Har messat en stund på morgonen, men ingen var typ social.
Btw, igår kväll skrev jag en kort Novell.
"Det enda som gav henne tecken för att hon var vid liv var orden. Hon levde för att skriva. Den lilla flickan kunde varken prata eller höra. Bara sitta där i ett mörkt vitt rum. Så smått önska sig att ett fönster kunde synas. Men nej, om något skulle hända. Ingen visste vad hon hette eller hur många år hon var. Det syntes inte på henne. Inte ens föräldrarna visste något om sin dotter. Inget förutom att hennes vackra ansikte skymdes av ett mörkt, långt, lockigt hår.
Denna kvällen satt flickan mitt på golvet i rummet och skrev. Det typiska var att skriva en saga om prinsessor och vackra regnbågar. Men inte denna kvällen. "Jag ser ljuset", var väl något av de nyfunna orden. Hennes föräldrar var förkrossade. Inte hade väl denna lilla flicka börjat tänka på döden. Ville hon dö? Eller var det kanske bara en längtan av solen. Hon kunde visserligen se. Men egentligen var orden det enda. Inget annat kunde få henne att tala.
Ibland kunde man tycka sig kännas död, att det egentligen fanns någon där ute som grät för att man var borta. Men man levde väl. Det var bara att släppa den tanken. Kunde denna lilla flicka göra det då?"
