DU SADE DET MED ORD

Ännu en dag.
En dag av ord som skrivs på lappar.
Nu förstår jag.
Men ett tag fattade jag ingenting.
Ena sekunden var det så.
Andra var det så.
Nu vet jag hur det är.
Dina känslor till mig.
Posetivt?
Negativt?
Kunde du inte bara sagt som det var?
Pratat om det.
Du och jag?
Det passar inte ihop.
Men nu vet jag att det inte kommer bli så.
Posetivt.
Jag vill inte påverka vänskapen.
Visst är du snäll.
Men jag har inga känslor för dig.
Frågan var så lätt att ställa.
"Visst är du inte kär i mig?"
Ska du bara rodna då.
Sedan är det som om jag tvingar dig till ett svar.
Men nu vet jag äntligen.
Det känns annorlunda, då ingen annan sagt så.
Men nu vet jag.
Du är kär i mig.
Du ser mig inte endast som en vän.
För när jag skulle gå log du.
Rodnade.
Gav mig ett svar.
Du är inte kär i mig SÅ.
Utan vänskapligt.
Men ändå inte.
För det är mer än någon annan.
Och dessutom.
Sade du det.
Inte lapp denna gången.
Inte på svaret.
Utan du sade det.
Du är faktiskt kär i mig.


Kommentera gärna!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0