SaraHumlan

LÄS OM DU ORKAR!

---

Den blå apan vid namn GÖRGEN hoppade glatt över det morgonvåta gräset. Klockan var 06.00, men apan var inte trött. Han var ute för att leta efter bananer. Även om det var tidigt på morgonen lyste solen på apans färgglada rygg.
 Han stannade efter en halvtimme när en stor, rosa snigel blockerade vägen.
 "God morgon", sade snigeln. "Jag heter Bobbo, vad gör du uppe den här tiden?"
 "Shululu, Bobbo! Jag heter Apan Görgen, kalla mig gärna för Görgen. Jag ska samla bananer för att kunna baka min berömda banan-paj. Vet du vart det växer bananer?"
 Bobbo skakade på huvudet. "Tyvärr. Men fågeln Delgha vet det. Följ denna vägen och sväng av åt vänster, sväng sedan vänster igen. Men jag varnar dig, var försiktig i Den Mörka Skogen."
 Apan tackade och hoppade snabbt iväg. Den Mörka Skogen... vad var det för skog egentligen?
 Efter ytterligare en halvtimme kom första svängen åt vänster. Men när han skulle hoppa över en vattenpöl fastnade han med sin svans i ett träd. Han slet och kämpade för att komma loss, men trädet ville inte släppa taget...

När Apan Görgen lyckades ta sig loss från trädet sprang han in i skogen. När han senare såg en stor skylt vid en vänstersväng stannade han tvärt. DEN MÖRKA SKOGEN, stod det på skylten. Han skakade på huvudet och beslöt sig för att långsamt gå framåt, in bland träden.
 En stor trädstam låg över marken. Görgen snubblade på den och föll ner på marken med en duns. Det gjorde inte ont, men han var inte redo på fallet vilket skapade en aning skräck där han låg på marken, nu alldeles blöt.
En vacker måne lyste på den mörka himlen och ett fåtal stjärnor log glatt när Görgen passerade.
 "Goddag, Apan Görgen. Jag har väntat på dig", hördes en röst.
 "V...vem är du?" stammade Görgen och gick långsammare.
 "Jag är fågeln Delgha. Trevligt att träffas. Titta upp!"
 Apan förstod inte vad Delgha menade, men han tittade ändå upp. På en trädgren satt en gul fågel som lyste i mörkret. Vingarna satt som fastlimmade i kroppen såg det ut som.
 "Delgha, kan du säga mig vart det växer bananer?" frågade Görgen.
 Den gula fågeln flög ner och satte sig på marken mitt framför apan. "Gå ut ur skogen. I BANANSKOGEN växer det tusentals vackra bananer! Jag skulle gärna flyga dig dit, men jag har tyvärr inte tid. Lycka till."

Apan Görgen rös. Skulle han klara det själv?
 "Snälla, Delgha. Du måste hjälpa mig, jag är för kort för att nå upp till kortaste träd!"
 "Jaja, ta tag i mina klor. Men håll i dig, vi måste skynda oss."
 Görgen tog tag i fågelns klor.
 Delgha lyfte och flög upp högt i skyn, apan såg inget annat förutom vita, fluffiga moln.
 "Jag ser det!" skrek Apan Görgen. "BANANER!!"
 Delgha flög ner och landade på ett stort moln.
 Görgen gick fram till trädet och log. "Äntligen!" tjöt han.
 "Du behöver väl inte bli så uppspelt..." mumlade fågeln. "Nåja, här har du ett gäng bananer. Ta nu med dig de och gå hem."
 "Tack så mycket, Delgha!" ropade Görgen och följde Delgha med blicken tills hon var utom synhåll.
 Han skyndade sig hem.
Äntligen kunde han baka sig banan-paj.

  - A P A N  G Ö R G E N

---